Redan i slutet av 1800-talet fanns en mycket livaktig missionsförsamling på Ingmarsö. Södergården och Båtdraget var ett par av de stugor som fick tjäna som bönehus. Mötena lockade så många människor att det i mars 1903 beslöts att ett missionshus skulle byggas.
Mark köptes i Västerskogen för 25 kronor och en byggmästare anställdes för att leda arbetet. Arbetet med bygget skedde mest på frivillig väg. Oskar Åstrand murade och Viktor Andersson fraktade allt byggnadsmaterial. När huset stod färdigt hade man en skuld på endast 600 kronor tack vare alla frivilliga krafter.
”Den första augusti år 1904 var den stora dagen inne när vi kunde inviga vårt hus åt Herren”, skriver Viktor Ekroth i sina minnesanteckningar.
Det nya missionshuset samlade stora skaror från Ingmarsö och öarna omkring, upp till 200 personer. Predikningar hölls av tillresande pastorer från Stockholm och närliggande församlingar, studerande från Svenska missionsförbundet och skärgårdens egna predikanter. En populär predikant var Nils Jonsson i Båtdraget. Han var också missionsföreningens ordförande i flera år.
Ester Ekroth, född 1908, berättar att hon gick i söndagsskola i missionshuset.
– Lärare var Albertina Westerberg från Strömsäng. Hon var också lärare i skolan.
På 1930-talet ledde handelsman Martin Andersson undervisningen. På 1940-talet kom Linnea Österman från Mårten svedja och sedan Elisabeth Ljungberg från Västergården. Även på 1950-talet gick man i söndagsskola. Då var Henry Öhman från Husarö lärare. Han undervisade även i snickeri på Ingmarsö.
– Förr hade man ett stort missionsmöte på sommaren, berättar Margit Haglund, vars far Josef Hultén var predikant i missionshuset på 1920- och 30-talen. Många kom resande till ön och efter gudstjänsten serverades kalvstek med gräddsås och pressgurka. Desserten var alltid jordgubbar.
Elisabeth Ljungberg, som avled i början av 1970-talet, var den sista medlemmen i församlingen på Ingmarsö. Genom att medlemmar från Åkersberga har upptagits i församlingen sedan 1970-talet har det evangeliska arbetet på ön kunnat fortsätta. År 1974 bytte man namn till Ingmarsö frikyrkoförsamling.
-Missionshuset används för gudstjänster, dop och vigslar, säger Berth Gustafsson, som förestår Ingmarsö frikyrkoförsamling. Men vi är öppna för annan verksamhet.
– Ett gammalt hus kräver ständigt reparationer och det blir lätt en alltför stor kostnad för en liten församling, säger han och hoppas på generösa bidrag till underhållet. Ingmarsö missionshus är värt att vårda. Det är ett av de få missionshusen i skärgården som fortfarande är i bruk.
En text från Siv Franzons bok om Ingmarsö har används som källa. Den intressanta boken kan köpas i affären på Ingmarsö.